Summerar veckan och har varit på två föreläsningar. Jag brukar inte åka, är så obekväm, så två på en vecka fyller kvoten ett bra tag framöver. 

Det informerades om diabetes och autism hos barn och det som slår mig mest är att jag svajar över ansvaret för de här barnen.

 

Intressanta reflektioner är:

De som föreläser inte är föreläsare, då är det skönt att veta att de är specialister på sitt område men prata kan de inte.

Mycket läkarspråk blir det och då är man helt borta.

Efter lunch, varför sitter man på samma platser?

Det visas power point men man får samma bildspel i pappersform, förvånansvärt med tanke på miljön.

 

Jag fick en hel del verktyg att använda i klassrummet, då och där kommer jag nog känna mig mycket mer bekvämare.